Jag har länge tänkt att jag ska skriva ner mina tankar kring hur man tar bra landskapsfoton. Det här är bara mina högst personliga tankar kring min egna process, och det fungerar säkert annorlunda för alla andra, och det kanske viktigaste är att komma ihåg att det aldrig finns några fasta regler inom foto. Det går att bryta mot precis allt jag skriver här och ändå få fenomenala bilder – faktum är att när någon som är duktig nog bryter mot reglerna uppstår ofta de bästa bilderna.

Min grundtanke med mina bilder är att hjälpa betraktaren att upptäcka något nytt, något man inte är van vid att se i sin egna vardag. Det kan handla om en ny plats, ett nytt perspektiv, en ny vinkel, en ny kombination av miljöer och föremål, en ny sorts ljussättning, något som helt enkelt får bilden att sticka ut.

Ljuset är nästan alltid nyckeln till ett bra foto, men det måste inte vara spektakulärt och iögonfallande ljus. Inte heller vackert väder. Det måste bara vara intressant på något vis. Det allra värsta är helt klart väder med solsken, för det dödar precis allt. Direkt solljus ger hårda kontraster och är oerhört svårt att jobba med. Även jämngrått är rätt tråkigt men går åtminstone att jobba mer aktivt med. Det bästa överlag är ett ojämnt molntäcke eller när det är mulet med tunt molntäcke, så olika mängder ljus släpps igenom på olika platser och riktningar, allra helst så det skapar olika ljussättningar med mjuka övergångar. Ett tunt molntäcke agerar ofta som en enorm softbox som mjukar upp solljuset. Även om man själv inte alltid ser det med ögat, så kan kameran ofta fånga upp små nyanser i ljuset, och det är väl värt att hålla koll på åt vilket håll solen befinner sig även när den är skymd av moln. Olika väderfenomen som regn, snö och dimma kan också hjälpa till att skapa en bra bild om man använder det rätt.

Rätt ljus och rätt väder kommer ju inte automatiskt, och här gäller det att man är lite aktiv. Jag brukar planera plåtningar i förväg, reka ut olika platser, först med hjälp av Google Earth, eventuellt genom att åka dit i förväg och kolla, och även kolla hur ljuset faller vid olika tidpunkter på de platserna (med hjälp av appar som GoldenHourOne och The Photographer’s Ephemeris). Sen håller jag koll på väderprognoser, ljusfenomen, osv, och då kan jag ta tillfället i akt när det uppstår förhållanden som är gynnsamma för någon av de bildidéer jag planerat i förväg. Om jag vet att jag behöver en klar solnedgång i en viss riktning med ett lågt molntäcke för en viss fotoidé, då kan jag hålla koll och när jag får den sortens förhållanden vet jag att jag kan ta just den bilden.

Utöver bra ljus och en bra plats vill man ju ha någon form av intresse i bilden. Man brukar tala om tre lager, att man vill ha förgrund, mellangrund och bakgrund i bilden. Det måste finnas något för betraktaren att ta in. Allra helst vill man ha ett flöde i bilden, naturliga linjer eller något annat som kan leda betraktarens blick och allra helst leda den till intressepunkterna. Man måste tänka på att kamerans perspektiv är väldigt begränsat jämfört med vad våra ögon tar in av en scen. För en människa att titta ut över ett vidsträckt hav och en horisont kan vara hur vackert som helst och ge en känsla av storhet, men fångar du samma på en bild utan något ytterligare som tillför intresse till bilden så övergår det ofta istället i en känsla av tomhet. Det är också viktigt att tänka på perspektiv. Istället för att fånga det perspektiv som vi alltid är vana vid att se, nämligen att placera kameran i ögonhöjd och riktad rakt mot intresseobjektet, hitta nya perspektiv och vinklar som betraktaren inte är lika van vid, t.ex. med kameran vid marknivån lite från sidan, eller kameran högre upp på en höjd, osv. Det är också lätt att tänka att man måste fota med väldigt vid vinkel och få in precis allt man ser för att förmedla det vidare, men det är också värt att tänka mindre ibland, och se om det finns detaljer man kan zooma in på för att få en intressantare komposition.

Vilket för oss vidare till just kompositionen, som är bland det absolut viktigaste för en lyckad bild. Här kommer även intressepunkterna och lagren in, att de ska synas och balanseras proportionerligt i bilden. Perspektivet är viktigt. Var särskilt noga med att vakta kanterna av din komposition – du vill inte hugga av objekt i onödan eller ha saker för nära kanterna, för då känns kompositionen ofta lite instängd och klaustrofobisk. Jobba dels med ledande linjer, men också med ”negative space”, att lämna öppna ytor i kompositionen som kan ge balans och göra det lättare för ögat att hitta rätt i bilden. Försök undvika plottrighet och rörighet, för det stör betraktarens ordningssinne. KISS!-regeln är viktig som så ofta annars i livet (Keep It Simple, Stupid!). Ofta, men inte alltid, är det en bra idé att inte centrera bilden runt ett intresseobjekt, utan placera det ut mot en sida.

När du är på en plats och du har hittat rätt ljus och omständigheter, sätt inte bara upp kameran. Vandra runt en stund. Stå stilla, ta ett djupt andetag, och betrakta det du ser. Ta in omgivningen, försök lägga märke till precis alla detaljer, både nära och fjärran, och låt dem sjunka in. Fundera en stund över vilka möjligheter som finns. Börja bygg upp kompositioner och bilder i huvudet innan du ens har rört kameran. Ta det lugnt och försök uppskatta och njuta av skönheten omkring dig, försök få dig själv i den sinnesstämning som du tänker att din bild sen ska förmedla. När du gjort detta, då är du redo att börja förmedla det via din kamera.

Det är också viktigt att redan i ögonblicket du tar bilden veta vilka möjligheter du kommer få att ta bilden vidare i din redigering i efterhand. Kanske har du en scen med väldigt hög dynamiskt omfång som lämpar sig för någon form av HDR-teknik? Kan det vara en situation där en lång exponering ger det lugnt och den känsla som bilden behöver? Det är viktigt att redan i fotoögonblicket veta vad man har för vision för bilden, så att man får med sig den data man behöver ha i redigeringen (och det kommer säkert fler poster här framöver om just redigering, så glöm inte bokmärka bloggen). Här är lite bilder som illustrerar hur jag både följer och bryter mot de riktlinjer jag lagt fram i denna post:

Här är en bild som jag tycker illustrerar hur viktigt det är med perspektiv. Istället för att fota rakt ut mot havet, som man instinktivt ofta gör när man fotar havet, så gick jag ner i vattenbrynet och ställde stativet i vattnet, och sen sänkte jag ner det så lågt jag kunde få ner det. Det gav ett helt nytt perspektiv som man kanske inte är van vid att se. Och lite saltstänk på kameran, så det får man se till att ha ett hus och objektiv som tål!

Här är en till bild från samma tillfälle, samma sak där, jag hittade linjer jag gillade i klipporna, så jag pekade kameran nästan rakt ner och låter linjerna dra blicken in i bilden.

Här ett exempel på en helt centrerad komposition som i stort sett helt saknar ledande linjer för att passa på att bryta lite mot mina egna regler, och mycket generös användning av ”negative space” för att skapa kompositionen. Ljuset var platt och nästan obefintligt, men regnet och dimman gav den atmosfär som bilden behövde.

Också en centrerad komposition med mycket rymd i rätt minimalistisk stil, men här handlar det till skillnad från bilden ovan i stort sett enbart om de ledande linjerna. Bryggans linjer möter upp linjer i molnen och himlen, och det är i stort sett allt bilden handlar om. Än en gång platt ljus och dödstråkigt väder, men det är ändå så mycket lättare att jobba med än ”vackert väder”.

Här kan ni få följa med lite kort på en fotorunda jag tog till Smögen: